Högsta domstolens logotyp
 

Medverkan vid utredningen om narkotikabrott medförde strafflindring

Mål: B 6249-20
En man greps som misstänkt för narkotikabrott och häktades i mars 2020. Han dömdes av hovrätten för två fall av grovt narkotikabrott till fem års fängelse. Hovrätten beaktade vid straffbestämningen att mannen medverkat i utredningen.

Mannen menade att de uppgifter han lämnat vid polisförhör skulle medföra en större nedsättning av fängelsestraffet än den hovrätten gjort. Han menade också att hans familjeförhållanden och den pågående pandemin hade inneburit att den långa häktningstiden, som en del av tiden var förenad med restriktioner, drabbat honom särskilt hårt.

Om en tilltalad lämnar uppgifter av väsentlig betydelse för brottsutredningen ska det beaktas i skälig omfattning när straffet bestäms. Även andra omständigheter som påkallar ett lägre straff än det som gärningen i sig motiverar kan beaktas.

Mannens medverkan var enligt Högsta domstolen ett uttryck för en vilja att ta avstånd från brotten och att klara upp och ställa till rätta. Han hade under förundersökningen lämnat uppgifter som varit utförliga och konkreta. Det kunde antas att åtalet i betydande utsträckning byggde på det han berättat. Medverkan bedömdes ha haft väsentlig betydelse för utredningen och skulle alltså beaktas.

Häktningstidens längd och de restriktioner som gällt under de första fem månaderna skulle enligt Högsta domstolen inte i sig påverka fängelsestraffets längd. De begränsningar som följde av pandemin hade emellertid fått särskilt svåra konsekvenser för mannen på grund av hans familjeförhållanden. Detta beaktades när straffets längd bestämdes.

Med hänsyn till dessa omständigheter dömdes mannen till fängelse i fyra år och sex månader.