Regionerna ingick under 2019 och 2020 två avtal om dispensering och expediering av dosförpackade läkemedel med en tidigare anlitad leverantör utan någon föregående annonsering. Målet har gällt frågan om tjänsten upphandlats som ett tjänstekontrakt eller som en tjänstekoncession. Hovrätten har kommit fram till att avtalet utgör en koncession eftersom ersättningen har bestått i intjäning från tredje part och verksamhetsrisken har tagits över av leverantören. De direktupphandlade avtalen har också bedömts innefatta sådana ömsesidiga rättsliga förpliktelser för parterna som medför att avtalen ska betraktas som upphandlingspliktiga kontrakt med ekonomiska villkor.
Enligt hovrätten har det saknats förutsättningar för direktupphandling i detta fall. Käranden har därför rätt till skadestånd med skäligen uppskattat belopp.
Regionerna gjorde gällande att yrkat skadestånd skulle jämkas på grund av att käranden inte hade ansökt om överprövning av de direktupphandlade avtalens giltighet vid förvaltningsdomstol. Hovrätten har dock bedömt att en sådan talan inte skulle ha fyllt någon funktion eftersom avtalen skulle ha tillåtits bestå av hänsyn till tvingande allmänintresse. Hovrätten har därför ansett att det inte funnits skäl att jämka skadeståndet.