Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om graviditetspenning

Mål: 4937-24
Fråga om beräkningen av graviditetspenning vid arbetsförbud ska göras med direkt stöd av mödraskyddsdirektivet och med frångående av bestämmelserna i socialförsäkringsbalken.

Den som är gravid kan ha rätt till graviditetspenning enligt socialförsäkringsbalken om hennes arbetsgivare av hälso- eller säkerhetsskäl förbjuder henne att arbeta och hon inte kan omplaceras till annat arbete. Graviditetspenning uppgår till ungefär 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Mot bakgrund av den risk som var förenad med sjukdomen covid-19 blev en gravid lärare av sin arbetsgivare förbjuden att arbeta under en del av hennes graviditet. Under den tid hon var förbjuden att arbeta fick hon inte lön från sin arbetsgivare. Hon ansökte därför om graviditetspenning från Försäkringskassan och beviljades detta i enlighet med bestämmelserna i socialförsäkringsbalken.

Läraren överklagade beslutet och anförde att den graviditetspenning hon fått inte varit tillräckligt hög för att uppfylla kraven i det s.k. mödraskyddsdirektivet. Hon menade att direktivet gav henne rätt till bibehållen inkomst under den tid hon var förbjuden att arbeta. Förvaltningsrätten biföll hennes överklagande och beviljade henne ytterligare ersättning. Kammarrätten avslog Försäkringskassans överklagande dit. Försäkringskassan överklagade vidare till Högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att genom en bestämmelse i
mödraskyddsdirektivet ges gravida arbetstagare, som omfattas av ett arbetsförbud, rätt till bibehållen inkomst i form av antingen bibehållen lön eller skälig ersättning, eller en kombination av båda. EU-domstolen har uttalat att den bestämmelsen har direkt effekt. Vidare konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att graviditetspenningen normalt inte motsvarar arbetstagarens grundlön. Högsta förvaltningsdomstolen bedömer dock att det förhållandet att den gravida genom socialförsäkringssystemet tillförsäkras ett grundskydd upp till en viss nivå som utgår efter en prövning och beslut av Försäkringskassan – men inte den resterande delen av lönen – medför inte att det är regleringen i socialförsäkringsbalken som ska anses inte uppfylla kraven i mödraskyddsdirektivet. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen innebär det att mödraskyddsdirektivets bestämmelser inte ska tillämpas med direkt effekt av Försäkringskassan. Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden upphävdes och Försäkringskassans fastställdes.