Högsta förvaltningsdomstolen
 

Dom i mål om sjukpenning

Mål: 3390-24
Vid bedömningen av om sjukpenning inte längre ska lämnas enligt 27 kap. 36 § socialförsäkringsbalken ska Försäkringskassan pröva om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt i förhållande till hans eller hennes ordinarie arbete eller annat direkt tillämpligt arbete.

Om en försäkrad har fått sjukpenning i 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 66 år får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas. Av betydelse för den bedömningen är i vilken utsträckning arbetsförmågan är nedsatt. Högsta förvaltningsdomstolen har prövat mot vilket arbete Försäkringskassan ska bedöma nedsättningen av arbetsförmågan.

Den försäkrade hade fått sjukpenning i 180 dagar efter det att han fyllt 65 år (som var den ålder som då gällde). Försäkringskassan beslutade att han inte längre skulle få sjukpenning med motiveringen att hans arbetsförmåga var stadigvarande nedsatt i förhållande till hans ordinarie arbete som tågvärd och att det inte heller fanns något annat lämpligt arbete direkt tillgängligt för honom. Förvaltningsrätten och kammarrätten fann dock vid sin prövning att arbetsförmågan skulle prövas mot hela arbetsmarknaden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det av förarbetena framgår att prövningen ska ske enligt de principer som gällde 1975 för rätt till förtidspension och fann att de principer som då gällde alltjämt gäller. Det innebar att den försäkrade vid långvarig sjukdom efter 65-årsdagen inte längre kunde få sjukpenning efter att arbetsförmågan varit varaktigt nedsatt i det egna eller annat tillgängligt arbete. Den försäkrade var då i stället hänvisad till det allmänna ålderspensionssystemet för sin ekonomiska trygghet.

Eftersom kopplingen till pensionssystemet alltjämt finns kvar har Högsta förvaltningsdomstolen funnit att Försäkringskassan, vid bedömningen av om sjukpenning inte längre ska lämnas till en försäkrad som efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 66 år har fått sjukpenning i 180 dagar, ska pröva om den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt i förhållande till hans eller hennes ordinarie arbete eller annat lämpligt arbete som är direkt tillgängligt för honom eller henne.

Kammarrättens och förvaltningsrättens avgöranden upphävdes och målet visades åter till förvaltningsrätten för en ny prövning av arbetsförmågan utifrån vad Högsta 
förvaltningsdomstolen uttalat.