Målet gäller tillfälligt införande av ett tävlingsfordon till Sverige. Importören skulle tävla med bilen inom EU och återexportera den efter att tävlingarna avslutats. Bolaget hade tillstånd att använda tullförfarandet tillfällig införsel men tidsfristen för återexport var, av skäl som inte kunnat klarläggas, för kort. Bilen återexporterades för sent och eftersom bolaget inte hade följt villkoren i tillståndet påfördes det tull och mervärdesskatt. En sådan tullskuld kan under vissa förutsättningar upphöra. För att få en delfråga i den prövningen klarlagd, nämligen hur unionsrätten ska tolkas när det gäller förutsättningarna för att förlänga en redan fastställd tid under vilken en vara får kvarstå under förfarandet för tillfällig införsel, inhämtade Högsta förvaltningsdomstolen ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Genom avgörandet i mål C‑781/23 (EU:C:2024:1014) står det nu klart att unionsrätten, i det hänseendet, ska tolkas på ett annat sätt än vad kammarrätten gjort i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen upphäver därför kammarrättens avgörande i den del det avser tull och mervärdesskatt och visar målet åter till domstolen för ny prövning av om förutsättningarna för att låta tullskulden upphöra är uppfyllda
