Högsta domstolen
 

Ett avgörande om vidareförmedlade olaga hot

Mål: B 5190-24
En av förutsättningarna för att ett hot ska vara straffbart som olaga hot är att det har kommit till den hotades kännedom. Avgörandet behandlar frågan om hur den förutsättningen ska prövas när hotet inte har framförts direkt till den hotade utan till en annan person som sedan har vidareförmedlat hotet.

Under ett gräl framförde en kvinna till sin sambo att hon kunde skicka personer för att misshandla eller skada hans dotter. Mannen sa att han skulle berätta om vad hon sagt för dottern. Kvinnan reagerade på detta uttalande med att undra om mannen blivit galen som tänkte berätta något sådant. Ordväxlingen spelades in på film. Mannen visade senare filmen för sin dotter. Både tingsrätten och hovrätten dömde kvinnan för olaga hot.

 Högsta domstolen konstaterar att kravet på att hotet ska komma till den hotades kännedom kan uppfyllas genom att hotet vidareförmedlas. I gärningsögonblicket krävs då att det typiskt sett finns en beaktansvärd risk för att det som har uttalats eller på annat sätt kommit till uttryck kommer att vidareförmedlas. I avgörandet behandlas även frågan om likgiltighetsuppsåt vid vidareförmedlade hot.

I avgörandet kommer Högsta domstolen fram till att det varit fråga om ett olaga hot objektivt sett samt att kvinnan i gärningsögonblicket hade likgiltighetsuppsåt till att hotet skulle vidareförmedlas till mannens dotter. Hon döms därför för olaga hot till dagsböter.

Benämning

”Det filmade hotet”