Klaganden ansökte om bilstöd i egenskap av förälder till en vuxen son med funktionsnedsättning. Sonen bor varannan vecka tillsammans med klaganden och övriga veckor i en egen bostad, vilket han klarar med hjälp av personlig assistans.
Försäkringskassan avslog ansökan med hänvisning till att klaganden inte kan anses sammanbo med sonen i den mening som krävs för att beviljas bilstöd.
Högsta förvaltningsdomstolen fann att det sätt på vilket barnets behov av hjälp tillgodoses när barnet inte vistas i föräldrahemmet inte har betydelse för frågan om barnet ska anses vara sammanboende med föräldrarna. Avgörande är i stället med vilken regelbundenhet barnet vistas i föräldrahemmet samt omfattningen och karaktären av den vistelsen.
Eftersom sonen bor i föräldrahemmet varannan vecka och har hushållsgemenskap med klaganden är de att anse som sammanboende på det sätt som krävs för att få bilstöd.