I augusti 2017 åkte fyra barn tillsammans i en mindre tenderbåt vid ett hamninlopp i Göteborgs södra skärgård. Båten sammanstötte med en annan större båt. Till följd av sammanstötningen skadades två av barnen allvarligt. De skadade barnen, som nu är vuxna, har i en ansökan om stämning som kom in till tingsrätten våren 2024 riktat skadeståndskrav mot båtens ägare som även var förälder till ett av de barn som färdades i båten men som inte skadade sig.
Båtägaren hade en ansvarsförsäkring.
Enligt sjölagen gäller en kort preskriptionstid för de flesta krav som har koppling till händelser som inträffat till sjöss. I målet var preskriptionstiden två år, vilket innebär att de skadelidande som utgångspunkt var tvungna att väcka talan inom två år från sammanstötningen. Båtägaren har därför invänt att de skadelidandes krav är preskriberade.
De skadelidande har gjort gällande att båtägaren själv och genom sitt försäkringsbolag har avstått från att åberopa preskription och att deras rätt till skadestånd därför inte preskriberad.
Tingsrätten har bedömt att det inte är bevisat att båtägaren fick kännedom om att de skadelidande höll honom skadeståndsansvarig förrän i samband med att stämningsansökan gavs in, eller en kort tid dessförinnan. Tingsrätten har också bedömt att det inte är bevisat att båtägaren själv, eller genom ombud, har avstått från att åberopa preskription. Tingsrättens slutsats är därför att fordringarna är preskriberade och att de skadelidande har förlorat rätten att göra fordringarna gällande mot båtägaren.