Enligt etablerad praxis inom förvaltningsprocessen gäller att den som varit part i ett mål hos en domstol och som haft möjlighet att överklaga ett avgörande av domstolen, men inte utnyttjat den möjligheten, inte får föra talan mot överinstansens avgörande såvida inte den domstolen efter ett överklagande av någon annan har ändrat underinstansens avgörande.
Högsta förvaltningsdomstolen har övervägt om det finns skäl att ändra rättsläget. Domstolen för i avgörandet fram skäl som talar både för och emot en ändring, men anför sammanfattningsvis att det nuvarande rättsläget inte kan anses medföra sådana olägenheter för en enskild part i mål om beredande av vård av unga som motiverar en ändring och att det är svårt att överblicka vilken betydelse ett ändrat synsätt i fråga om klagorätten i mål av detta slag får för andra måltyper. Mot den bakgrunden ansåg domstolen att det inte framstod som angeläget att ändra nuvarande rättsläge.