Ett fall av urkundsförfalskning är när någon framställer en falsk urkund. Att använda en falsk urkund är straffbelagt som brukande av falsk urkund. Beträffande traditionella handlingar anges i lagen att en urkund är en handling som har upprättats till bevis eller annars är av betydelse som bevis och som har en utställarangivelse och originalkaraktär. Med originalkaraktär avses att handlingen framstår som en originalhandling. Elektroniska handlingar ska uppfylla samma krav, förutom att kravet på originalkaraktär är utbytt mot ett krav på att utställarangivelsen kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt. Av lagens förarbeten framgår att det är den elektroniska handlingen i dess lagrade form som ska ha en kontrollerbar utställarangivelse.
Kravet på att utställarangivelsen kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt ska alltså motsvara kravet på originalkaraktär för en traditionell handling. Mot den bakgrunden kommer Högsta domstolen fram till att en elektronisk handling bör anses som en falsk urkund endast om utställarangivelsen på den falska handlingen i dess lagrade form kan kontrolleras på ett sätt som åtminstone framstår som tillförlitligt.
I det aktuella fallet fanns ingen utredning som utvisade att den elektroniska handlingen som fanns lagrad i flickans mobiltelefon hade haft en utställarangivelse som kunde kontrolleras på ett sätt som åtminstone framstod som tillförlitligt. Hon frikänns därför från åtalet för brukande av falsk urkund.
– Det är tydligt av lagens förarbeten att utställarangivelsen ska finnas på den elektroniska handlingen i dess lagrade form, säger justitierådet Malin Bonthron som var en av domarna i målet. Hon fortsätter: I det här fallet fanns det en läsbar bild på en mobiltelefons skärm som såg ut som en äkta Freja eID-handling men det är inte tillräckligt för att det ska vara fråga om en falsk urkund. Man behöver veta vilken kontroll av utställarangivelsen avseende handlingen i dess lagrade form som har kunnat göras och det fanns det ingen bevisning om i målet.