Ett företag som erbjuder penninglån till konsumenter har tillämpat avtalsvillkor i sitt standardavtal som inneburit dels att den normala tiden för utbetalning av lånet var 7 till 10 dagar, dels att tidigare utbetalning än så endast kunde ske mot avgift som bolaget benämnde direktutbetalningsutgift. I likhet med underinstansen har Patent- och marknadsöverdomstolen funnit att direktutbetalningsavgiften varken utgjort en avgift för en tilläggstjänst eller en handlingsdirigerande avgift, utan utgjort en avgift för krediten som inte motsvarades av en kostnad för kreditgivaren. En sådan avgift står följaktligen i strid med 18 § konsumentkreditlagen (2010:1846). Redan av detta skäl har villkoret befunnits vara oskäligt enligt 3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Patent- och marknadsöverdomstolen har förbjudit avtalsvillkoret och inte funnit skäl att ändra vitesförbudets formulering. Däremot har överdomstolen funnit det tillräckligt med ett vitesbelopp om 1 000 000 kr.
