Mål: P 12306-19

Kommunen har i detaljplan förordnat att vissa områden, vilka enligt en som detaljplan gällande byggnadsplan utpekats som allmän plats - park och skogsbruk, ska tas i anspråk för bostadsbebyggelse. Områdena omfattas av ett förordnande enligt 113 § byggnadslagen (1947:385) och en lantmäteriförrättning för att ta bl.a. dessa områden i anspråk genom en gemensamhetsanläggning hade inletts före utgången av 2018 och var ännu inte slutligt avgjord. 113 §-förordnandet gällde alltså fortfarande (jfr övergångsbestämmelserna till lagändringen enligt SFS 2014:900). MÖD upphävde detaljplanen eftersom kommunen inte tagit skälig hänsyn till de befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållandena på det sätt som krävs enligt 4 kap. 36 § PBL. Kommunen hade, i strid med gällande rättspraxis, utgått från att förordnandet enligt 113 § byggnadslagen inte medförde några rättigheter för fastighetsägarna. MÖD bedömde att, innan saken prövats genom lantmäteriförrättningen, de fastighetsägare som stödjer sig på förordnandets rätt för dem att ta markområdena i anspråk inte kan anses ha fått någon rimlig möjlighet att tillförsäkra sig långsiktigt trygga förhållanden.