Mål: M 8740-20

Regresstalan enligt 10 kap. 6 § miljöbalken avseende kostnader för att ta fram en undersökningsplan för ett område i Sundsvallsbukten där tunnor med kvicksilverhaltig katalysatormassa dumpats under åren 1961-1964. MÖD har funnit att bolag A (svaranden) som bedrev verksamheten under tiden då avfallet uppkom och som dumpade tunnorna ska bära hela kostnaden för undersökningsplanen, som den senare verksamhetsutövaren bolag B (käranden) betalat för med början 2016. MÖD har, till skillnad från MMD, bedömt att avtal som ingåtts inom bolagskoncernen 1985 inte inneburit att bolag B övertagit avhjälpandeansvaret från bolag A. MÖD har därmed inte funnit skäl att låta bolag A:s betalningsansvar bortfalla eller jämkas på grund av 1985 års avtal. Vidare har MÖD, med anledning av att bolag A likviderades under 2008, funnit att bolag B:s fordran, som inte anmäldes i likvidationen, inte är prekluderad utan kan göras gällande regressvis. Detta eftersom länsstyrelsen under 2006 hade gjort klart för bolag A att bolaget ansvarade för avhjälpande i förhållande till det allmänna. Det allmännas huvudfordan fick därför anses ha varit känd för bolag A i den mening som avses i 6 § lagen om kallelse på okända borgenärer, varför varken huvudfordran eller bolag B:s regressfordran var prekluderad. (Jämför NJA 2020 s. 997.)