Målen rör ansökningar från Göteborgs kommun, Mariestads kommun och Staffanstorps kommun om att få förordna ordningsvakter men innehåller inte några ansökningar för specifika ordningsvakter som kommunerna vill förordna. Kommunerna vill i stället på förhand få besked om att ansökta områden utgör sådana områden där ordningsvakter kan få förordnas.
- Lagen om ordningsvakter ger inte kommunerna någon rätt att ansöka om att få förordna ordningsvakter utan lagen förutsätter att det är en enskild ordningsvakt som ansöker om förordnande, säger kammarrättslagmannen Petter Classon.
Dessutom framgår av tillämpliga bestämmelser att Polismyndigheten inte ska fatta särskilda beslut om förordnandeområden. I stället ska Polismyndigheten inom ramen för ett och samma beslut pröva om aktuella områden uppfyller villkoren för förordnandeområde och om den enskilda ordningsvakt som ansökan avser uppfyller kvalifikationskraven.
Då aktuella mål rör ansökningar från kommuner och inte innehåller eller behandlar några ansökningar avseende förordnande av enskilda ordningsvakter kan de olika ställningstagandena från Polismyndigheten inte anses vara beslut enligt lagen om ordningsvakter.
Enligt kammarrättens majoritet har Polismyndighetens ställningstaganden därför inte sådana verkningar att de är överklagbara. Överklagandena skulle därför ha avvisats av förvaltningsrätten i samtliga aktuella mål. En av rättens ledamöter är dock skiljaktig i två av tre domar och anser att Polismyndighetens beslut utformats på ett sådant sätt att de är avsedda att uppfattas som bindande beslut och därför ska kunna överklagas trots att de inte är fattade i enlighet med lagen om ordningsvakter. Den skiljaktiga ledamoten är vidare av uppfattningen att Polismyndigheten därför fattat beslut utanför sin beslutskompetens varför besluten ska undanröjas.