Gärningarna riktade mot sympatisörer till Iranska Folkets Mujahedin (Mujahedin) hade sin bakgrund i den maktkamp som följde på den iranska revolutionen 1979 och framför allt gruppens deltagande i den väpnade konflikten mellan Iran och Irak. Utredningen i målet har visat att Mujahedins attacker mot Iran, i tiden före den i målet aktuella avrättningsperioden, utgick från irakiskt territorium och att dessa attacker, däribland den s.k. Eternal Light den 26 juli 1988, var understödda av och skedde i samarbete med den irakiska armén. Tingsrätten har därför dragit slutsatsen att Mujahedin blev en del av den internationella väpnade konflikten mellan Iran och Irak. Det innebär att regelverket i internationell humanitär rätt är tillämpligt på handlingarna. Fångarna var i egenskap av civilpersoner i händerna på en part i konflikten skyddade personer enligt regelverket.
Genom utredningen är det visat att den högste religiöse ledaren i Iran, främst med anledning av Mujahedins attack Eternal Light, utfärdade en order (fatwa) om att sympatisörer till Mujahedin i iranska fängelser som var trofasta i sin övertygelse skulle avrättas. I fatwan redovisas omständigheter som visar på ett direkt samband mellan den dödsdom som utfärdades för sympatisörer till Mujahedin i fängelserna och den internationella väpnade konflikten.
Utredningen har också visat att utförandet av fatwan krävde planering och samarbete mellan flera personer som hade olika roller. Tingsrätten har ansett det bevisat att en kommitté i enlighet med fatwan prövade fångars ställningstagande till Mujahedin och dömde ut dödstraff efter ett förfarande som inte tillgodosåg grundläggande krav på en rättvis rättegång. Dödsstraffen verkställdes omedelbart genom hängning. Ett mycket stort antal fångar berövades livet. Fångar tillfogades även svår dödsångest i samband med förfarandet. Tingsrätten har bedömt att handlandet på grund av kopplingen till den internationella väpnade konflikten innefattat svåra överträdelser av den internationella humanitära rätten.
Det är vidare bevisat att kommittén återvände till Gohardasht-fängelset den 27 augusti 1988 och att prövningen denna gång var inriktad på vänstersympatisörer som ansågs ha avsagt sig sin islamiska tro. De rörde sig om fångar som fängslats med anledning av deras kopplingar till regimkritiska vänstergrupper efter revolutionen.
Prövningen ledde till avrättningar av ett mycket stort antal fångar vars ideologiska och religiösa övertygelse ansågs vara i strid med den teokratiska staten Iran. Dödsstraff verkställdes även denna gång efter ett förfarande som inte uppfyllde grundläggande krav för en rättvis rättegång. Handlandet stod i strid med FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som Iran var bunden av 1988.
Utredningen har visat att den åtalade deltagit i utförandet av gärningarna. Han har under alias, och i rollen som assistent till biträdande åklagaren på fängelset, tillsammans och i samförstånd eller samråd med andra, bland annat hämtat fångar, fört dem till kommittén och eskorterat fångar till avrättningsplatsen.
Omständigheterna har varit sådana att den åtalade är att anse som gärningsman. Med hänsyn till sambandet med den internationella väpnade konflikten har gärningarna riktade mot Mujahedin-fångarna bedömts som folkrättsbrott, grovt brott. Gärningarna riktade mot vänsteranhängarna har bedömts som mord.
- En stor fråga har varit om det förekommit någon form av otillbörlig påverkan på förhörspersonerna och den övriga bevisningen, kommenterar rättens ordförande rådmannen Tomas Zander. Den åtalade har gjort gällande att Mujahedin fabricerat utredningen och felaktigt anklagat honom för delaktighet i ett påhittat händelseförlopp för att vinna politiska poänger. Men det har inte framkommit något konkret som gör att det funnits anledning att ifrågasätta utredningens tillförlitlighet och robusthet.
När det gäller den muntliga bevisningen i målet för åklagarens gärningspåståenden har den innefattat återgivanden av mer än 33 år gamla iakttagelser som, för det stora flertalet av de hörda personerna, gjorts under emotionella, svåra och kaotiska förhållanden.
- I det läget har det varit förenat med svårigheter att bedöma utsagornas trovärdighet och tillförlitlighet, kommenterar Tomas Zander. Här har rätten tagit fasta på att man har en tendens att fokusera på och därför minnas centrala detaljer, såsom gärningsmannens utseende, under väldigt emotionella händelser samt att man är bättre på att minnas personer som är kända för en sedan tidigare jämfört med okända personer. Det har visat sig i målet att den åtalade var känd för många förhörspersoner vid tillfället för gärningarna.
Straffvärdet för brottsligheten är så högt att straffet, trots den avsevärda tid som förflutit sedan gärningarna begicks, bestämts till fängelse på livstid.
Den åtalade utvisas också från Sverige med förbud att återvända hit.
Skadestånd för psykiskt lidande har dömts ut till nära anhöriga till avrättade fångar och till överlevande fångar. Prövningen har skett mot iransk rätt, men tingsrätten har vid skälighetsbedömningen tillämpat svensk praxis.
Övrigt
Rättegången har pågått under totalt 92 förhandlingsdagar mellan augusti 2021 – maj 2022. Domare i målet har varit rådmännen Tomas Zander och Anna Liljenberg Gullesjö samt fyra nämndemän.
Beställning av domen görs per e-post till: stockholms.tingratt.avdelning4@dom.se
Elektronisk kopia av domen tillhandahålls utan avgift via e-post. Fysisk kopia lämnas ut mot en avgift om 428 kr enligt 16 § avgiftsförordningen (1992:191).