Utländska juridiska personer är begränsat skattskyldiga i Sverige, vilket enligt 6 kap. 11 första stycket 1 inkomstskattelagen innebär att de är skattskyldiga för bl.a. inkomst från ett fast driftställe här. Det saknas dock närmare bestämmelser i inkomstskattelagen om hur fördelningen av inkomster och utgifter till ett fast driftställe ska göras och hur inkomsten från ett fast driftställe ska beräknas.
Ett bolag hade bedrivit verksamhet i Sverige genom dels ett fast driftställe, dels ett
dotterbolag. Förvärvet av dotterbolaget hade finansierats genom koncerninterna lån för vilka bolaget löpande betalat räntor. Bolaget ansåg att ränteutgifterna skulle hänföras till det fasta driftstället eftersom dotterbolagets verksamhet var en integrerad del i den verksamhet som bedrevs genom driftstället och andelsinnehavet därför skulle allokeras dit.
Skatteverket nekade bolaget avdrag för ränteutgifterna och hänvisade till att OECD efter det att de svenska bestämmelserna om beskattning av fasta driftställen utformades publicerat en rapport om vinstallokering till fasta driftställen. Enligt Skatteverket kunde det ur rapporten utläsas att det ekonomiska ägandet av en andel i ett dotterbolag ska allokeras till den del av företaget där det finns personer med mandat att fatta beslut om förvärv, avyttring och finansiering av andelen i fråga. Eftersom det inte hade kommit fram att det funnits personer med sådana mandat i bolagets fasta driftställe saknades det, enligt Skatteverket, förutsättningar för att hänföra ränteutgifterna dit.
Beslutet kom dock att upphävas av kammarrätten, som menade att allokering av
dotterbolagsandelar inte behandlas i OECD:s vinstallokeringsrapport och att prövningen av om dotterbolagsandelarna kunde allokeras till det fasta driftstället i stället, med stöd av uttalanden som gjorts i svensk rättspraxis och i förarbetena, skulle ske utifrån om andelsinnehavet betingats av driftställets verksamhet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade emellertid att de svenska bestämmelserna om beskattning av fasta driftställen utformats utifrån de principer som gäller enligt OECD:s modell för skatteavtal och bör därför som utgångspunkt tolkas mot bakgrund av modellavtalet och dess kommentarer. Bestämmelsen i 6 kap. 11 § första stycket 1 är vidare formulerad så att den ger ett vidsträckt tolkningsutrymme, och har till syfte att den beskattningsrätt som tillkommer Sverige enligt ingångna skatteavtal ska kunna utnyttjas. Det talar för ett dynamiskt förhållningssätt när det gäller vilken version av avtalet som ska läggas till grund för tolkningen, och bestämmelsen bör således tolkas mot bakgrund av den nuvarande lydelsen av modellavtalet och dess kommentarer. Av dessa kommentarer framgår att modellavtalets vinstfördelningsregler återspeglar den metod som redovisas i vinstallokeringsrapporten, och den metoden bör därmed vara vägledande även vid beräkningen av den inkomst som enligt intern svensk rätt ska hänföras till ett fast driftställe.
Den metod som beskrivs i rapporten bygger på en funktions- och faktabaserad analys, som bl.a. syftar till att fördela risker och ekonomiskt ägande av tillgångar mellan ett fastdriftställe och företagets övriga delar. Som en del i denna analys ska de betydelsefulla funktioner (”significant people functions”) som är relevanta för allokeringen av bl.a. ekonomiskt ägande av tillgångar identifieras. Med detta avses i princip de funktioner som har mandat att fatta beslut om förvärv, avyttring eller finansiering av en tillgång, eller att på annat sätt hantera den risk som är kopplad till förvärvet eller det fortsatta innehavet av tillgången. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening förmedlar skrivningarna i rapporten klart att detta även gäller vid allokeringen av dotterbolagsandelar. Bedömningen av om
andelar i dotterbolag ska hänföras till ett fast driftställe ska alltså göras med tillämpning av de principer som beskrivs i OECD:s rapport.
Högsta förvaltningsdomstolen fann således att bedömningen av om andelar i ett dotterbolag har en sådan anknytning till ett fast driftställe som medför att ränteutgifter hänförliga till förvärvet av andelarna kan ingå i inkomstberäkningen för driftstället ska göras med tillämpning av de principer som beskrivs i vinstallokeringsrapporten. Eftersom kammarrätten inte tagit ställning till om bolaget uppfyller de kriterier för allokering av andelarna till driftstället som följer av rapporten visades målen åter till dit för ny prövning.
