Bakgrund
Johan Petter Lorentz Brolin var född den 10 maj 1850 i Blentarps socken, Malmöhus län. Fadern var Lorents Brolin (1818-1890), i kyrkoboken benämnd vallackare. Fadern, liksom flera av Johan Petters halvbröder, var kända spelmän. Johan Petters farfar tjänstgjorde under första halvan av 1800-talet som ”nattman”, dvs. bödel. Johan Petter synes inte ha utövat eventuella musikaliska talanger utan tillbringade stora delar av sitt liv som kringvandrande eller i fängelse. Han var gift flera gånger och 1878 hade han fått ett barn tillsammans med sin ”fästeqvinna” Elvira Johansson, i husförhörslängderna angiven som ”kringstrykerska” eller piga. Barnet som hon fick med Johan Petter var hennes tredje utom äktenskapet, det första hade hon fått redan som sjuttonåring 1872. Johan Petter tituleras på olika sätt vid de tillfällen då han lämnar avtryck i registren genom att han anges som ”kringstrykare” eller med olika yrken, såsom plåtslagare och skärslipare.
Hovrättens avgörande
Johan Petter dömdes den 9 april 1878 av Kungl. Hovrätten över Skåne och Blekinge till sju års straffarbete för fjärde resan stöld samt att i tio års tid utöver den ådömda strafftiden vara förlustig medborgerligt förtroende. Det var alltså inte första gången som Johan Petter stod inför rätta. Hovrätten bestod av ”Herr Hovrättsrådet, Riddaren Gyllensköld, Assessorerna Nilsson och Lundvall”.
Det rörde sig om två underrättsavgöranden som prövades av hovrätten. Det ena avgörandet hade meddelats av Luggude Häradsrätt. Brottet bestod i att Johan Petter natten mellan den 12 och 13 oktober 1877 tillsammans med en enligt uppgift till Amerika avviken person vid namn Hellberg hade förövat inbrott hos Åboen Bengt Nilsson i Frillestad, som ligger sydöst om Påarp i nuvarande Helsingborgs kommun. Johan Petter hade erkänt att han varit delaktig på så sätt att han höll vakt vid den ”nära invid gående landsvägen---medan bemälde Hellberg genom ett med våld öppnat fönster tillgripit gods, i enlighet med förut träffad öfverenskommelse---”. Vad som tillgreps var persedlar.
Det andra avgörandet hade meddelats av Torna Häradsrätt som hade dömt Johan Petter för att natten till den 4 november 1877 från Undantagsmannen Ola Olsson i Norretorp gjort sig skyldig till stöld medelst inbrott. (Platsen är belägen utanför Södra Sandby i nuvarande Lunds kommun). Häradsrätten gjorde bedömningen att det inte var inte styrkt att Johan Petter själv hade förövat gärningen men det ansågs i stället bevisat att han ”åtminstone med råd eller dåd främjat förenämnd---inbrottsstöld---”. Hovrätten gjorde här en annan bedömning på så sätt att det inte ansågs styrkt mer än att Johan Petter ”med vetskap om den olofliga åtkomsten tagit brottslig befattning med det tillgripna godset---”.
Straffet enligt utslaget den 9 april 1878 verkställdes på Långholmens straffängelse i Stockholm med början den 13 april 1878 och Johan Petter blev frigiven 1885.
Vid frigivningen beskrivs Johan Petter beskrivs bl.a. som 5,61 fot lång med ordinär kroppsbyggnad och som andra utmärkande tecken anges ”koppärrig, ett ärr över högra ögonbrynet och ett dito på vänstra smalbenet, flera ärr på ryggen”.
Johan Petters vidare öden
Johan Petter levde efter frigivningen ett kringflackande liv. Under 1887 omtalas han i tidningarna för att grovt ha misshandlat en fångvaktare under en fångtransport på ett tåg och därefter rymt. I tidningarna beskrivs han som brutal men tämligen obegåvad eftersom han och en kumpan trots idoga försök på flera platser inte lyckats stjäla för flykten nödvändigt transportmedel i form av häst och vagn. Under 1908-1914 var Johan Petter gift med fiskhandlerskan Annette Sofia, född 1870, och med henne bosatt i Rebbelberga och Munka-Ljungby församlingar i nordvästra Skåne. Under 1913 dömdes han av hovrätten för femte resan stöld, även denna gång till straffarbete.
Johan Petter slutar sina dagar 1926 i Ryssby i Kronobergs län. Han var då skriven på församlingen i Munka-Ljungbys församling, till yrket angiven som ”skärslipare, folk man” och upptagen i församlingsboken i registret över obefintliga. Johan Peter hade påträffats avliden i ett ”höränne” (höloft). Dödsorsaken bedömdes sannolikt vara hjärtslag.
Hur ett hovrättsråd i dag ser på utslaget 1878
Hovrätten prövade två överklagande. Idag hade detta skett i två separata mål i hovrätten (se 30 kap. 3 § tredje stycket brottsbalken). I det första avgörandet när han höll vakt hade han förmodligen bedömts vara gärningsman och dömts till minst ett års fängelse för inbrottsstöld (se rättsfallet NJA 2006 s. 535 och 8 kap. 4 a § brottsbalken). Vad som avhandlades i det andra avgörandet i form av den efterföljande hanteringen av stöldgodset hade med nuvarande lagstiftning rubricerats som häleri enligt 9 kap. 6 § brottsbalken. Brottet hade idag bedömts ha ett straffvärde, beroende på godsets värde, på uppskattningsvis ett par månader. Med hänsyn till återfallet i brott hade påföljden för de två brotten idag förmodligen blivit två separata fängelsestraff.