Domstolar i Europa

De grundläggande reglerna för hur EU ska fungera finns i de så kallade fördragen. De kan jämföras med grundlagar i ett land. Det finns också gemensamma lagar inom EU.

En del av lagarna är förordningar, direktiv och beslut som alla medlemsstater i EU måste följa. Dessa lagar har företräde framför svensk rätt. Det innebär att om svensk lag står i strid med en EU-lag är det alltså EU-lagen som gäller.

EU-domstolen finns i Luxemburg, och hette tidigare EG-domstolen. EU-domstolen ska se till att EU:s lagar kommit till på ett korrekt sätt och att lagarna används på samma sätt i medlemsländerna. Domstolen har därför rätt att döma i olika typer av tvister om EU-lagar.

Till exempel kan ett land dras inför EU-domstolen om EU-kommissionen anser att landet inte gör tillräckligt för att följa de lagar som finns. Om EU-domstolen anser att landet är skyldigt, måste det genast rätta till felet. I annat fall kan landet tvingas betala böter.

Om en nationell domstol inom EU är osäker på hur EU:s lagstiftning ska tolkas kan den be EU-domstolen om råd – ett förhandsavgörande. I ett sådant förhandsavgörande förklarar EU-domstolen hur den tycker att EU-lagen ska tolkas.

En svensk tingsrätt kan alltså be EU-domstolen om hjälp med att tolka en viss EU-lag när den dömer i ett konkret mål.

Vissa domstolar som är tveksamma till hur en EU-lag ska tolkas måste be EU-domstolen om ett förhandsavgörande. Det gäller domstolar som är sista instans och vars domar inte kan överklagas, till exempel Högsta domstolen.

Det svar som domstolen får från EU-domstolen måste sedan alla nationella domstolar ta hänsyn till när de dömer i liknande mål.

De enda privatpersoner eller företag som själva kan vända sig till EU-domstolen är de som blivit personligen och direkt berörda av ett beslut som fattas av en EU-institution. Det kan till exempel handla om konkurrensvillkor som drabbar ett företag. Sådana mål startar i EU-domstolen direkt, utan att först tas upp i en nationell domstol. Mål av den här typen hanteras oftast av Tribunalen, en särskild del av EU-domstolen.

Det är också möjligt för en enskild person att anmäla misstänkta brott mot EU-rätten till EU-kommissionen, som i sin tur kan driva ärendet till EU-domstolen. En enskild kan också kräva att en nationell domstol ska begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna kallas ofta Europakonventionen. Den är svensk lag sedan 1995.

Lagen handlar om skydd för de grundläggande mänskliga friheterna och rättigheterna, som till exempel rätt till liv, förbud mot tortyr och rätt till en rättvis rättegång.

Den som anser att staten kränkt hens rättigheter enligt Europakonventionen ska i första hand vända sig till en svensk domstol eller myndighet. När ett mål har prövats ända till den högsta instansen i Sverige kan den som klagar gå vidare till Europadomstolen.

Europadomstolen finns i Strasbourg och heter formellt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Europadomstolens uppgift är att avgöra om en medlemsstat har kränkt någons rättigheter enligt Europakonventionen. Den kan också besluta att staten ska betala ut ett skadestånd till den som klagat.

Men Europadomstolen tar i de flesta fall alltså bara upp mål om den som klagar redan har drivit sin fråga till den högsta instansen i sitt land. I Sverige är det till exempel Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen eller regeringen.

Europadomstolen är inte en överinstans till svenska domstolar och myndigheter. Den kan därför inte upphäva en dom eller ett beslut som fattats av en nationell myndighet eller domstol.

Men en dom från Europadomstolen i ett svenskt mål är bindande för Sverige. Det innebär att svenska myndigheter och domstolar i fortsättningen ska tolka Europakonventionen på det sätt Europadomstolen visat i domen. Det kan till exempel leda till att svensk lag behöver förändras.