Ett bolag som bedriver näringsverksamhet ska vid beräkningen av resultatet av verksamheten dra av de utgifter som bolaget haft för att förvärva och bibehålla inkomsterna i verksamheten som kostnad. Motsvarande gäller för ingående mervärdesskatt i en verksamhet som är mervärdesskattepliktig.
I målen hade Skatteverket nekat ett bolag avdrag för kostnader och för ingående mervärdesskatt avseende vissa konsulttjänster. Tjänsterna avsåg effektiviseringar av verksamheten i bolaget och förvärvades vid en tidpunkt när ägarna till den koncern som bolaget ingick i planerade av avyttra koncernen. Den planerade avyttringen genomfördes också efter att konsulttjänsterna utförts. Det uttalade syftet med konsulttjänsterna var att öka ägarnas vinst vid avyttringen och det var bolagets
ägarbolag som anlitade konsulterna. En del av arvodet till konsulterna baserades vidare på priset vid avyttringen. Av dessa skäl ansåg Skatteverket att konsultkostnaderna inte utgjorde utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster i bolagets näringsverksamhet utan i stället skulle anses hänförliga till ägarna av koncernen och dess försäljning.
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att det är tillräckligt för rätten till avdrag att utgiften har samband med näringsidkarens verksamhet, vilket de aktuella tjänsterna haft. Det förhållandet att ägarna av koncernen har gynnats ekonomiskt av effektiviseringen av verksamheten och dess ökade lönsamhet saknade betydelse eftersom det ligger i sakens natur att ett bolags lönsamhet – eller bristande lönsamhet – alltid avspeglas i värdet på aktierna i bolaget. Att konsulterna anlitades av moderbolaget inför en förestående avyttring av koncernen och att konsultarvodet delvis var beroende av vilket pris som uppnåddes vid avyttringen saknade också betydelse. Utgifterna för konsulttjänsterna ansågs därför utgöra en kostnad i bolaget, som alltså medgavs avdrag.