Underlaget för beräkning av garantipension uppgår till olika belopp för gifta respektive ogifta personer. För en person som är gift är beloppet lägre än för en person som är ogift. En gift person som stadigvarande lever åtskild från sin make ska dock likställas med en ogift person vid beräkning av garantipension, om inte särskilda skäl talar emot det.
En person hade tidigare garantipension med belopp som gäller för ogifta. Efter att hon gifte sig beslutade Pensionsmyndigheten att räkna om hennes pension enligt de regler som gäller för gifta.
I målet var utrett att makarna bodde i olika länder och att de aldrig hade haft någon gemensam bostad eller ekonomi. Det framgick vidare att de inte hade för avsikt att bo tillsammans.
Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att vid bedömningen av om en person ska anses stadigvarande leva åtskild från sin make är det inte bara den faktiska boendesituationen som är avgörande utan det ska också vägas in om makarna har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande. Enligt domstolen kan dock enbart det förhållandet att två makar träffas relativt ofta inte anses innebära att det föreligger en sådan hushållsgemenskap som medför att de inte kan anses stadigvarande leva åtskilda. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade även att det i lagstiftningen saknas stöd för uppfattningen att makar som har valt att leva isär inte skulle kunna anses leva stadigvarande åtskilda. Garantipensionen skulle således beräknas som för en ogift person.