Domar i mål om mervärdesskatt

Mål: 4302-17, 445--448-18
Högsta förvaltningsdomstolen har dömt i mål om jämkning av avdrag för ingående mervärdesskatt där förhandsavgörande har hämtats in från EU-domstolen.

En fastighetsägare som ägnar sig åt skattepliktig fastighetsuthyrning har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Om den ingående skatten avser ombyggnadsåtgärder och fastighetsägaren sedan börjar använda fastigheten i en verksamhet som inte är skattepliktig eller överlåter fastigheten så kan fastighetsägaren genom s.k. jämkning bli skyldig att betala tillbaka en viss del av den skatt som har dragits av. Skyldigheten gäller under en period om tio år efter ombyggnaden. Vid överlåtelse av fastigheten gäller dock enligt den svenska lagstiftningen att överlåtaren i vissa fall kan slippa att jämka och att jämkningsskyldigheten i stället förs över till den nya ägaren.

Målen gäller två fall där Skatteverket har ansett att de nya fastighetsägarna är skyldiga att genom jämkning betala tillbaka en del av de avdrag för ingående skatt som de tidigare ägarna hade gjort. Högsta förvaltningsdomstolen begärde i det ena målet (mål nr 4302-17) ett förhandsavgörande från EU-domstolen och vilandeförklarade det andra målet (mål nr 445-448-18) i avvaktan på förhandsavgörandet. Högsta förvaltningsdomstolen har nu fått svar från EU-domstolen och har dömt i målen.

Högsta förvaltningsdomstolen finner att det genom EU-domstolens dom är klarlagt att det inte är förenligt med mervärdesskattedirektivet att föra över jämkningsskyldigheten till en ny ägare vid en ren fastighetsöverlåtelse. Högsta förvaltningsdomstolen hade också frågat EU-domstolen om det blev någon skillnad om fastighetsöverlåtelsen gjordes genom en s.k. verksamhetsöverlåtelse. Den frågan besvarades dock inte av EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det därmed fortfarande inte är klart om direktivet tillåter att jämkningsskyldigheten förs över vid en sådan överlåtelse.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen hade Skatteverket dock inte i något av målen visat att överlåtelserna hade skett genom en verksamhetsöverlåtelse. Frågan om den svenska regleringen i detta avseende är förenlig med direktivet ställdes därmed inte på sin spets i målen.