Dom i mål om rätt att ta del av allmän handling

Mål: 6176-20
Fråga om uppgifter i en domstols dom, som har begärts ut med stöd av offentlighetsprincipen, kan hemlighållas med hänvisning till en annan sekretessbestämmelse än den som domstolen i domen har beslutat ska vara fortsatt tillämplig.

Var och en har rätt att hos myndigheter, t.ex. domstolar, ta del av allmänna handlingar förutsatt att uppgifterna i dem inte omfattas av sekretess. Utgångspunkten är att domstolarnas avgöranden ska vara offentliga. Uppgifter som har varit sekretessbelagda i ett mål eller ärende blir därför offentliga om de tas in i en dom eller ett slutligt beslut. Domstolen kan dock i sitt avgörande besluta att en sekretess­bestämmelse ska vara tillämplig på uppgifterna även i fortsättningen.

Med stöd av reglerna om handlingsoffentlighet begärde en person hos Förvaltningsrätten i Umeå att få ta del av uppgifter i en bilaga till en dom om tvångsvård av barn. Bilagan innehöll parternas namn, personnummer och adresser. Förvaltningsrätten hade i domen beslutat om fortsatt sekretess för uppgifterna med hänvisning till bestämmelsen om social­tjänstsekretess. Den bestämmelsen är emellertid inte tillämplig på uppgifter som tas in i en dom. I målet uppkom därför frågan om ett beslut om fortsatt sekretess som grundats på fel sekretess­bestämmelse ändå kan anses ha verkan.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ett beslut om fortsatt sekretess i princip endast kan gälla med avseende på just den bestämmelse som anges i beslutet. Principen kan dock inte tillämpas helt undantagslöst. Om det klart framgår att domstolen har avsett att fortsatt sekretess ska gälla, så kan inte det förhållandet att domstolen av misstag har hänvisat till fel sekretessbestämmelse i alla situationer medföra att uppgifterna ska lämnas ut. Att låta ett sådant misstag leda till att viktiga sekretessintressen med automatik går förlorade, framstår inte som förenligt med de tankar som bär upp offentlighetsprincipen. I situationer av detta slag får ett beslut om fortsatt sekretess därmed ändå anses ha verkan under förutsättning att uppgifterna vid tidpunkten för dom­stolens avgörande omfattades av sekretess enligt någon annan bestämmelse. Detta gäller dock endast om den tillämpliga sekretessbestämmelsen grundas på samma skyddsintresse som det intresse som domstolen genom sitt beslut har ansett motiverar att fortsatt sekretess ska gälla.

I det nu aktuella målet fann Högsta förvaltningsdomstolen att uppgifterna vid tidpunkten för förvalt­ningsrättens dom omfattades av sekretess enligt andra bestämmelser än den som förvaltnings­­rätten i domen hade beslutat skulle vara fortsatt tillämplig och att skyddsintresset i bestämmelserna var detsamma (skydd för enskilda mot förföljelse). Kammarrätten hade dock, efter det att förvaltnings­rättens dom i målet om tvångs­vård av barn överklagats dit, upphävt förvaltningsrättens beslut om sekretess. Upp­gifterna omfattades därmed inte längre av sekretess och skulle därför lämnas ut.