Målen handlar om ett antal olika bolag som ingår i internationella koncerner och som har betalat räntor på skulder till koncernbolag inom EU. Underinstanserna har nekat bolagen avdrag för räntorna med stöd av den s.k. undantagsregeln.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i rättsfallet HFD 2021 not. 10, efter att ha hämtat in ett förhandsavgörande från EU-domstolen, att det inte är förenligt med EU-rätten att tillämpa undantagsregeln i en situation då de inblandade bolagen skulle ha omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag om bolagen hade varit svenska.
Det var i samtliga följdmål ostridigt att bolagen skulle ha omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag om bolagen hade varit svenska. I några av målen hade Skatteverket emellertid anfört att unionsrätten inte kunde åberopas eftersom det rörde sig om ett missbruk av etableringsfriheten.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att invändningen att det var fråga om missbruk hade förts fram först i Högsta förvaltningsdomstolen samt att Skatteverket till stöd för detta hade hänvisat till omständigheter som inte hade åberopats i underinstanserna. Sådana omständigheter får beaktas endast om det finns särskilda skäl och några sådana skäl förelåg enligt domstolen inte i dessa fall. Skatteverkets invändning togs därför inte upp till prövning.
Högsta förvaltningsdomstolen fann därmed i samtliga mål att det skulle strida mot EU-rätten att vägra bolagen avdrag för ränteutgifterna.