Domar i mål om tillstånd att bedriva enskild verksamhet enligt Socialtjänstlagen

Mål: 3202-21, 3274-21
Högsta förvaltningsdomstolen har i två fall uttalat sig om hur lämplighetsprövningen av bolagsföreträdare ska göras vid en ansökan om tillstånd att bedriva enskild verksamhet i form av hemtjänst enligt socialtjänstlagen. Domstolen bedömde om de åberopade bristerna i lämplighet kunde beaktas, om de var tillräckligt allvarliga, om de var ursäktliga och om tillräckliga åtgärder hade vidtagits för att säkerställa att de inte skulle upprepas.

År 2019 infördes tillståndsplikt för att bedriva hemtjänst. Två bolag som hade bedrivit hemtjänst under flera års tid nekades tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg mot bakgrund av att företrädarna för bolagen inte ansågs lämpliga att företräda verksamheten. I det ena fallet på grund av att företrädarna inte hade deklarerat och betalat skatter i tid, i det andra fallet på grund av att företrädarna inte hade följt det bolagsrättsliga regelverket genom att inte ha en revisor och inte ha upprättat kontrollbalansräkning.

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att bristerna gällande deklaration och betalning av skatt var allvarliga. Domstolen fann dock att bristerna var ursäktliga eftersom de hade uppkommit på grund av att bolagets redovisningsbyrå hade misskött sitt uppdrag. Vidare ansågs att tillräckliga åtgärder hade vidtagits för att säkerställa att bristerna inte skulle upprepas.

Beträffande bristerna i följsamhet av det bolagsrättsliga regelverket bedömde Högsta förvaltningsdomstolen att dessa kunde beaktas vid lämplighetsprövningen. Att bolaget inte hade upprättat en kontrollbalansräkning ansågs dock inte som en tillräckligt allvarlig brist mot bakgrund av att bolagets ekonomi var stabil och att bolaget hade skött betalningarna av sina skulder. Att inte ha en revisor ansågs allvarligt men med beaktande av hur bristen uppkommit och att den förevarit under en begränsad tid ansågs den ursäktlig. Vidare konstaterades att bolaget hade avhjälpt bristen.

Högsta förvaltningsdomstolen fann alltså i båda fallen att tillstånd inte kunde nekas på den grunden att företrädarna för bolagen var olämpliga att företräda verksamheten.