Mål: PMT 2604-22, PMT 2609-22, PMT 2616-22, PMT 2632-22, PMT 2633-22

Fråga om vitesförbuds utformning, samt rättegångskostnader

I fem mål om patentintrång har Patent- och marknadsöverdomstolen bedömt att ett medgivande av vitesförbud av viss omfattning innebär att medgivandet kan läggas till grund för dom utan att någon annan prövning sker i aktuella delar än att förbuden i domsluten har tydliga formuleringar som lämpar sig att förena med vitesförelägganden samt att domstolen självständigt tar ställning till vitesbeloppen. Medgivandet innebär att överdomstolen inte ska pröva om de påstådda intrångsföremålen överensstämmer med patentkraven. I de avseenden som medgivanden inte har lämnats måste däremot en prövning göras.

Lika med Patent- och marknadsdomstolen har Patent- och marknadsöverdomstolen bedömt att klagandebolagen inte har styrkt att motpartsbolagen har tillverkat, låtit tillverka eller använt de påstådda intrångsföremålen i Sverige, eller gjort medelbart intrång eller medverkat till annans intrång. Patent- och marknadsöverdomstolen har även delat Patent- och marknadsdomstolens bedömning beträffande förbudens utformning och vitesbeloppens storlek.

Överklagandena avsåg även rättegångskostnadsersättning i tretton patentmål i Patent- och marknadsdomstolen, varav tio mål avsåg patentintrång och tre mål talan om ogiltighet av patent. Klagandebolagen begärde högre ersättning för rättegångskostnader i första instans än vad de hade tillerkänts av Patent- och marknadsdomstolen, men det blev ingen ändring i dessa delar heller. Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterade här bl.a. att rättegångskostnadsreglerna i 18 kap. rättegångsbalken i intrångsmålen måste tolkas och tillämpas konformt med artiklarna 3.1 och 14 i direktiv 2004/48/EG (sanktionsdirektivet).

Patent- och marknadsöverdomstolen har inte tillåtit att domen överklagas.